Theblueberry

Ibland tror jag att jag flyttade hemifrån lite fort. Hade bråttom som attan. Hade inte fått nog av mommi och papps än. Jag lade inte en tanke på allt jag skulle sakna när jag flyttade hemifrån. Som te med mamma på kvällen, eller pappas mat varje helg. Eller pankakor med mamma trettioelva gånger i veckan :D
Och så lillebror som låg och sov i rummet bredvid... fast inte så mycket för den lillebrodern var inte så rolig :P

Och eftersom saknaden till St.Lars ibland är så stor så begav det sig ut dit på Onsdagskvällen. Hjälpte mommi med bilder på datan lite och sedan såg vi på Grey's Anatomy ihop som en liten lycklig familj. +Två urmuppiga vovvar, 1 & 2, Bill & Bull, Dum & DUmmare eller vad de nu heter, haha.

---

I onsdags var det också dags för lite frisering av fågelboet på mitt huvud. Ville bli lite ljusare inför sommaren, och jag är verkligen nöjd med resultatet, riktigt fint. Men herrej*vlar vad brutal min frisör var.
När jag inte trodde att hon försökte sätta eld på min hårbotten med fönen så troddej ag istället att hon försökte skalpera mig med hårborsten. Och feg som man är sitter man i stolen med god min utan så mycket som ett pip.

Men har heller inget att skriva. Såååå jag lägger ut några bilder som jag har kladdat sista veckan ist.



^En tös. Inte färdig färglagd än...





En till tjej, Cheerleader. Inte porrstjärna som B trodde.




^Prinsessklänning:D




^Cheerleader flickan igen, fast i "vanliga" kläder.




^Ansikten. Det ljusa i den blonda tjejens ansikte reflekterades fult i blixten....




Jag har ingen scanner så jag har fotat bilderna och laddat upp dem, därfeör ser de så mysko ut...

Japp, kolla mig pimpla min skumpa dammit!
Ca 2:58min in i videon är yours truly :D

Haha.

Igår efter jag tagit mig hem på Bs rollerblades från 9 och våran obligatoriska Desperate Housewives kväll, så bytte jag om lite snabbt och började promenera gågatan ner mot ÖG där B satt med sina kollegor.
Jag stannar utanför Scorett för att kika lite på skorna och hör en röst som inte passar in. För den är så långt från skånsk som man kan komma. Men jag känner ju igen rösten också. Vad är detta nu?

Så jag forsätter, sliter mig från Scoretts fönster och börjar gå mot ÖG och finner migsjälv ha ögonkontakt med denna inte skånska person. Och brister ut i garv när jag upptäcker att det är Morgan Alling som stirrar på mig som om jag vore en tok. Vilket kanske inte var helt obefogat eftersom jag står och garvar åt en främling på gatan liskom.
En normal person kanske hade sagt "Hej" eller "Jag gillade dig i lets dance" men inte jag, jag bara skrattar åt kändisar.


  

På jobbet, ute i bilcheck-in, har vi tvåmeter höga osynliga stoppskyltar! Vi har även osynliga stoppstreck med osynliga meterhöga bokstäver där det står STOPP.
Vet ni hur jag vet att de är osynliga?
För varje dag reser hundratals bilar till Bornholm, och de checkar in i våran bilkontroll. Och de kan inte se våra osynliga stoppskyltar.

B kommer att hata mig för detta men....


Det är var min älskling för 5år sedan.




^ Ahhhh han var såååå liten....





Och bara för att det är så himla roligt... så är detta Magsnus för ett antal år sedan :D

Igår stod Bunny för veckans goda gärning genom att dra med mig ut och tvinga mig till ett socailliv. Jag hade visserligen precis krypit ner i sängen när smset kom att hon satt nere på Kings Head och undrade om vi ville göra henne sällskap. Jag övervägde mina val i ungefär två sekunder: Gå ut och prata med Bunny eller sitta ensam i sovrummet medan B och hans kompisar leker utanför?

Första tanken var ju att stanna kvar i min varma goa säng. Men så kom jag på att jag för inte så länge sedan sagt att jag skulle leva lite mer. Och på ca 5min var jag ombytt och klar. Min trogna Turtles t-shirt utgjorde den största delen av outfitten för kvällen.
Tur har man som har baren i samma hur som lägenheten, för det tar inte lång tid att vara på plats. Inne i faciliteten möttes Magnus som bjöd på cider. Och kvällens hjälte såklart, vars frisyr jag önskar att jag kunde bära med ens hälften av den stil som hon gör, min Bunny.

Eftersom jag tidigare på kvällen fått grillade hamburgare och kladdkaka hos världens bästa mommi och papps, så blev lördagskvällen med detta avslut helt perfekt. 100% lycka!

Jag har en teori.
Den lyder som så. Mina föräldrar har aldrig varit särskilt blödiga. De tycker inte synd om folk i onödan. Och  eftersom dessa två tuffingar är mina föräldrar så är jag precis tvärtom.

Det här är vad jag tror har hänt:

En gång för länge sedan (alltså minst 21år sedan) levde en uteliggare på gatan. Genom sitt slitna yttre och hela sitt otroligt sorgliga liv återspeglat i rynkorna i hans smutsiga ansikte sökte han medlidande och däregenom även pengar av de främlingar som passerade förbi honom varje dag. Men just den här dagen var det inte många som kände för den ensamme smutsiga mannen. Alla gick förbi utan så mycket som en ledsam blick.
Tillslut blev uteliggaren så frustrerad att han siktade in blicken på ett av de lyckliga paren på gatan och började mumla trollformler. Precis som alla andra verkade detta paret och deras lilla familjeidyll helt omedvetna om honom.
Så uteliggaren svor en förbannelse över paret att deras sistfödda barn skulle se all sorg och smärta och elände i världen och inte kunna känna annat än djupt medlidande och sympati.

Och sen föddes jag. Soffi. Som tycker synd om varenda uteliggare, varenda pensionär som måste sätta sig och vila på sin rullator mitt i bellevuebacken, varenda man som med sorgsen blick lägger upp endast färdigmat hos kassören i affären.
Medlidandet sliter i magen på mig nästan som hunger. Det är obekvämt och sorgligt.


Det har t.o.m blivit så illa att jag nu sist jag var på Ikea med min B och skulle äta, såg en man i rullstol som kämpade med brickan sedan salladen och sedan glaset med dricka... och jag började gråta. Inte särskilt subtilt heller. B såg ut som om jag hade tappat förståndet och bad mig gå och gömma mig på toaletten.
Sedan när jag väl samlat mig igen ca 10min senare såg han bedjande på mig och sa:
 
"Sofie, du kan inte börja gråta för att du tycker synd om folk!"