Theblueberry

Natten blev lik den från dag 2, inte några problem, lilleman vaknade pigg och glad. Efter frukost lekte vi ute i trädgården allihopa i ca 2,5 timmar. Värdet var superhärligt och Viggo varvade lekar med mig och B. Det var en fortsatt glad kille när vi packade in oss i huset igen och tog av ytterkläderna. Men när lunchen började lagas vändes humöret tvärt och "temper tantrumet" jag upplevde dag 1 blev knockad från första platsen som "värst". Det som följde var ungefär 40-45 minuter kontant skrik!
Ju mer vi försökte prata med honom ju mer skrek han och när vi försökte hålla i honom böjde han sig som en ostbåge och slängde sig åt alla olika håll. Bäst tyckte vi var att lägga honom på mattan i sovrummet och inte säga något för då skrek han mest och rullade endast runt lite för dramatisk effekt.

Efter en 20 min ringde jag mommi då jag inte kunde göra det bättre. Mommi var så pedagogisk och tyckte jag skulle försöka få i honom någon mellanmålsdryck för att få upp blodsockret för han var förmodligen trött och saknade sin mamma och pappa. Ja okej. Vi prövar. Det gick inte direkt men efter ett tag lyfte jag upp honom och tog ut honom på altanen där jag vaggade honom i solen och liskom såg hur all musten flög ur honom. Då satte vi honom framför "Lilla Röda Traktorn" och gav honom en mellanmåls smoothie som han drack upp och efter det en flaska välling för att mätta lite extra. Efter det däckade både lilleman och Moster i 2,5 timmar. Klockan 14:30 blev vi väckta av B, vars föräldrar skulle komma och fika snart.

Så efter mellis, lekte Viggo med Monica och Göran en stund innan de åkte hem igen. Resten av eftermiddagen/ kvällen var lugn och skön. Han smaskade potatismos och förde över all sin gurka från sin tallrik till vovvens matskål.

Sedan var det bara att försöka hålla lilleman vaken tills föräldrarna kom hem, det funkade utan större problem, men trött det var han!


Nu är jag, B och vovven tillbaka till vårt vanliga liv igen. Och även om Virvelvinden är störtmysig och vi älskar honom som attan så är det inte utan att man tänkte "äntligen!" när man lade sig i sin egen säng, i en lägenhet utan små virvelvindar.