Marley and me
Marley och jag är nu slutläst. Jag läste första kapitlet och var fast, innan jag ens läst 30 sidor hade jag redan tårar i ögonen och då kan ni ju gissa vilken lustig syn jag var de sista 4 kapitlen, jag hoppade konstant mellan skratt och gråt. Jag har skrattat högt och sett likheter mellan Marley och alla hundar som någonsin involverats i våran familj. Ljuvlig läsning.
En bit fick mig speciellt att tänka på Vera:
"Marley kunde tömma ett helt rum med ljudlösa, dödliga gasbildningar (...) Han kunde ligga och sova i godan ro när doften nådde hans näsborrar. Ögonlocken lyftes och han rynkade pannan som för att fråga "Herregud! Vem har släppt sig?". Och han reste sig upp och gick nonchalant ut i nästa rum".
Kommentarer
Postat av: Renée
Håller med dig en underbar bok fö r alla hundägare.
Visst känner man igen sina hundar.
Postat av: Mia
Den vill jag låna!
Postat av: Anonym
Hihi exakt samma sak gjorde vår gula labbe Molly;) Äggfisar!!
Trackback
