Theblueberry

Jag är ofta inte snäll. Det händer ibland att jag är riktigt elak. Fast inte direkt till någon och inte till människor jag känner. Men som mamma har sagt "Det de inte hör mår de inte dåligt av". Detta uttrycker kom för ett par år sedan efter att min kära mamma, medan vi satt i hennes då silvriga Saab, pikat en gångtrafikant ganska rejält. Och lättpåverkad som jag är tog jag min mors visdomsord till hjärtat och lever efter dem än idag.
Oftast pikar jag för mig själv eller till den jag råkar vara med om en okänd persons klädval, skor, frisyr eller fysik. Men ibland händer det att riktigt onda Soffi kommer fram t.ex när folk kör som elefanter höga på ectasy. Då kommer det gärna fram en kommentar om några träd och en ond bråd död. Detta finner jag själv väldigt elakt eftersom jag egentligen inte önskar någon död (undantaget våldtäktsmän och djurplågare). Men alla har vi kanske våra onda sidor, djupt dolda bakom en leende fasad och glittrande ögon?
Jag kan ju bra tänka mig vad min syster tänker, eller vilka handlingar hon önskar sig kunna vidta, när främlingar klämmer ner huvudet i hennes barnvagn och andas ut gud vet vad i ansiktet på hennes alldeles egna mästerverk! Död år klåfingriga tanter?