Jag shoppar - Alltså finns jag
Nu ska jag än en gång spinna vidare på något som min väldigt visa mor en gång sa - "Jag kunde lätt leva utan mat i en vecka bara jag fick gå ut och festa en natt till!". Sedan anpassar man den meningen efter sig själv, för mig är det alltså shopping. Bara jag får köpa de där skorna, eller den toppen. Det ger ett rus, en underbar känsla. Och shopping är ren terapi, efter man har köpt några nya saker till sin garderob så inefinner sig ett härligt lyckorus och man känner sig lugn.
Helt fantastiskt!
Shopping är en hobby, även om min kära fästman inte håller med. Det är som att samla frimärken eller att leka med deformerade tennsoldater på ett stort bord täckt av grönt tyg. Det är som att samla på porslinskatter fast mycket, mycket mer användbart. Så varför ska man behöva ursäkta sig för?
Kommentarer
Postat av: Nina
Är det bara jag som välsignats med den stooooora "shoppa och ha ångest efteråt"-genen??????
Postat av: Renée
Jaaaa, shoppa är kul. Ångest ska man stoppa i en säck full med stenar, knyta ihop hårt och sänka i hamnen.
Gläds åt förmågan att skaffa nåt man verkligen vill ha och njuta av det, oavsett om det är en ny porslinskatt eller ett par skor.
Postat av: Mia
Håller fullständigt med våran mor! Släng ångesten och shoppa på :-)
Trackback
